Finland Vaknar

Foto: Cata Portin / Svenska Teatern

Min faster bjöd mig idag på Finland Vaknar på Svenska Teatern. Detta var alltså inte en pjäs (borträknat några små historiska inslag), utan det var en jumbileumskonsert för att Svenska Teatern funnits i 150 år, spelad av Helsinki Sinfonietta som är en femtiofemmanna symfoniorkester. De spelade sex tablåer som alla hade spelats på Svenska Teatern scen för 117 år sedan i ledning av självaste Jean Sibelius.

Under de senaste åren så har jag haft lust att gå och se en symfoniorkesters konsert. Jag uppskattar ju redan kvartetten som brukar spela i Helsingfors metro och bland annat spelar cover på Aviici - Wake me up, kan vara så sjukt vackert. Det här var ju självklar på en helt annan nivå och det var precis så fängslande som jag trodde att det skulle vara. Har dessutom aldrig riktigt fattat triangelns storhet förrän nu. Det kändes även mäktigt att höra Finlandia på scenen där den allra första gången spelades av Sibbe själv. Den mäktiga känslan förminskades ju verkligen inte när de spelade den en gång till så att hela publiken kunde ställa sig upp och sjunga med i Finlandia hymnen.

Jag har lite svårt att hitta orden som kan beskriva denna upplevelse på bästa sätt men jag kan försäkra er om att det var den av de bästa upplevelserna som jag haft på väldigt länge.

Så jag råder alla att ta och lyssna på lite av Sibelius symfonier och sjunka in i tanken på vilka genier kompositörer faktiskt är. 

21.03.2017 kl. 21:39

Dendär tvåspråkigheten...

Oftast så bryr jag mig inte så mycket om att hemsidor och informationen som jag söker endast går på finska och engelska. Oftast har jag förståelse för det och accepterar faktumet (tycker ändå att det är lite underligt att exempelvis DNA inte har sina sidor på svenska). Det är som det är.

Häromdagen skulle jag kolla upp lite anvisningar om deklarering på Skatteförvaltningens hemsidor men det som jag sökte fanns ännu inte tillgängligt på svenska. Finskspråkiga anvisningarna uppdateras för två månader sedan och under den tiden så har det inte ännu översatts. Jag lämnade förstås en bitter kommentar om att vi bör vara ett tvåspråkigt land och denna information bör finnas tillgänglig.

Som sagt så har jag allt som oftast förståelse för att jag inte alltid kan få service på svenska. Om jag går till en läkare i Helsingfors så förväntar jag mig inte att få service på svenska. Om jag går till en butik förväntar jag mig inte att jag få service på svenska. Så är det bara. Men när statliga instansers hemsidor inte har all information tillgänglig på de båda officiella inhemska språken så blir jag lätt förbannad inombords. Samma när den svenska texten titt som tätt har oförståerlig eller dålig översättning, men det är en annan historia.* Förbannad med en gnutta besvikelse.

Jag förstår att det kan ta tid mer översättning och jag förstår att saker och ting kan gå långsamt ibland och jag förstår mänskliga misstag och sånt händer. Jag har väldigt mycket förståelse. Men i det här fallet tycker jag helt enkelt inte att det är okej. När det kommer till information som det statliga instanser skall stå för så vill jag kunna läsa det på mitt modersmål. Det är min rättighet och deras skyldighet. Så är det bara.

 

*Kuriosa; Jag köpte en lite finare salt av cocvi, all svensk text var korrekt och bra översatt ända tills jag läste att saltet skall förvaras kalt och tårt. Liksom skämtar ni med mig, hur går ens en korrekturläsning till som förbiser en sån felstavning? Nåväl.

14.03.2017 kl. 23:24

Confessions of a babyface

Jag har skådat det första beviset på att även jag blir äldre. Upptäckten medförde sig en minimal ålderskris, eller inte så mycket ålderskris som en insikt om att man faktiskt inte blir yngre med åren.

Vad var beviset då? Det är såhär att jag har alltid haft en löjligt slät panna. Även om jag har rynkat min panna så har den fortfarande bara varit botox-slät. Numera, så uppstår det faktiskt små små rynkor när jag lyfter på ögonbrynen, även om de kanske mer är begynnelser till rynkor, men ändå. Den evigt släta pannan är inte evig längre, och den kommer aldrig att komma tillbaka.

Inte ens ett babyface förblir ett babyface.

Ett passande soundtrack:
 

22.02.2017 kl. 18:01

Vegetarisk/vegansk low FODMAP brunch

Den sista söndagen den här månaden så ordnar vi en vegetarisk/vegansk low-FODMAP popup-brunch på Deli Café Maya i Rödbergen i Helsingfors. Eventet ordnas alltså av oss (oss som i Ärtyvät Ämmät) i samarbete med gamla kollegan och nuförtiden även matbloggaren Paul, hittas på A Brit in Helsinki.

Vi är helt i esse. En brunch som helt utgår från FODMAP-dieten och som DESSUTOM är vegetarisk/vegansk. Utöver det så har vi förstås planera hela menyn själva vilket ju är helt otroligt roligt. Plötsligt nästa veckoslut så kommer vi sen att stå där, förbereda och sist och slutligen på sönda så hålla i trådarna för vår första helt egna brunch. Spännande värre.

Vi har tre dukningar, kl.10:00, 12:00 och 14:00. "Tyvärr" så är det redan fullbokat kl.12:00 och kl.14:00 men om någon är intresserad så finns det fortfarande plats kl.10:00! Först till kvarn maler. Kolla in vårt facebookevent för mera information. Annars så lovar jag ett digert bildregn när det hela är över!

17.01.2017 kl. 20:11

Nyårslöften

 

Egentligen så är jag inte så förtjust i klassiska nyårslöften såsom att man skall börja träna, äta nyttigt och allt såntdär. Men jag tycker ändå om konceptet med att ett nytt år medför en ny start och nya möjligheter. Nya mål för det nya året som gör att ens vardag möjligen blir snäppet bättre än tidigare år. Svårt att förklara, men kanske någon ändå fattar vart jag vill komma.

Här är åtminstone några mål som jag satt upp åt mig själv för år 2017:

  • Ha ett socialare privatliv och ta tid för att umgås med mina vänner. Dom är så kiva så varför skulle jag INTE umgås med dem?
  • Fortsätta med aktivt matbloggande. Jag vill bli ännu bättre på matfotografering och uppfinningsrik när det kommer till matlagning.
  • Shopstop fram till sommaren. Under hösten har typ alla mina extra pengar gått till uppdatering av min (främst vinter)garderob - med ytterst bra resultat. Under våren skall jag betala bort skulder, spara till eventuell resa och överlag bara spara. Ser väldigt mycket fram emot detta. 
  • Rensa ytterligare bland mina saker som jag inte använder. 
  • Försöka att fota på mer vardaglig basis igen, jag saknar att ha ett arkiv att titta tillbaka på. I samma veva skulle jag kanske få en mer aktiv blogg (den eviga drömmen). 

Känns som om ovanstående punkter inte borde vara totalt omöjliga. Nu skall jag koka en kopp te, på återhörande!

 

06.01.2017 kl. 14:30

 

Kontakt: astrid.lindroos@gmail.com


Jag heter Astrid och är 27 år. Född och uppvuxen i Karis, Raseborg. Vid 21 års ålder flyttade jag till Helsingfors för att studera företagekonomi och efter det började jag jobba på ett tryckeri, samt frilansa som fotograf. Efter sex fabulösa år så har jag flyttat vidare till Stockholm på nya äventyr. Orsaken bakom detta landsförräderi är för att jag har påbörjat studier i bildbehandling vid Fotoskolan STHLM. I bloggen kommer jag mest att dela med mig av vardagliga betraktelser och hur livet fortskrider på andra sidan pölen, med inriktning på fotografi och bildbehandling.

 

Jag är en av de drivande krafterna bakom matbloggen Ärtyvät Ämmät, alla recept utgår från FODMAP-dieten som är anpassad för personer med IBS. Recepten är alltid glutenfria, laktosfria, lökfria o.s.v.