Dendär tvåspråkigheten...

Oftast så bryr jag mig inte så mycket om att hemsidor och informationen som jag söker endast går på finska och engelska. Oftast har jag förståelse för det och accepterar faktumet (tycker ändå att det är lite underligt att exempelvis DNA inte har sina sidor på svenska). Det är som det är.

Häromdagen skulle jag kolla upp lite anvisningar om deklarering på Skatteförvaltningens hemsidor men det som jag sökte fanns ännu inte tillgängligt på svenska. Finskspråkiga anvisningarna uppdateras för två månader sedan och under den tiden så har det inte ännu översatts. Jag lämnade förstås en bitter kommentar om att vi bör vara ett tvåspråkigt land och denna information bör finnas tillgänglig.

Som sagt så har jag allt som oftast förståelse för att jag inte alltid kan få service på svenska. Om jag går till en läkare i Helsingfors så förväntar jag mig inte att få service på svenska. Om jag går till en butik förväntar jag mig inte att jag få service på svenska. Så är det bara. Men när statliga instansers hemsidor inte har all information tillgänglig på de båda officiella inhemska språken så blir jag lätt förbannad inombords. Samma när den svenska texten titt som tätt har oförståerlig eller dålig översättning, men det är en annan historia.* Förbannad med en gnutta besvikelse.

Jag förstår att det kan ta tid mer översättning och jag förstår att saker och ting kan gå långsamt ibland och jag förstår mänskliga misstag och sånt händer. Jag har väldigt mycket förståelse. Men i det här fallet tycker jag helt enkelt inte att det är okej. När det kommer till information som det statliga instanser skall stå för så vill jag kunna läsa det på mitt modersmål. Det är min rättighet och deras skyldighet. Så är det bara.

 

*Kuriosa; Jag köpte en lite finare salt av cocvi, all svensk text var korrekt och bra översatt ända tills jag läste att saltet skall förvaras kalt och tårt. Liksom skämtar ni med mig, hur går ens en korrekturläsning till som förbiser en sån felstavning? Nåväl.

Publicerad 14.03.2017 kl. 23:24

Varför jag bloggar om mat

Alla bilder är länkar till recepten
 

Jag har alltid varit intresserad av mat, trots det så har jag ändå inte alltid varit så aktiv i köket. En helt del ristorante pizzor och fiskpinnar har sjunkit ner under de dagarna som jag inte har haft tid eller ork att börja tillreda något.

Förra sommaren var jag tvungen att reda ut varför jag hade såna magproblem. Tydligen hade jag IBS och jag skrev ett blogginlägg om det. Jag var aboslut lätt deprimerad eftersom att jag plötsligt var tvungen att vända om på mina matvanor och för första gången någonsin så skulle jag gå på en diet. För första gången var jag tvungen att aktivt tänka på vad jag stoppar i mig, när jag äter och hur jag äter.

Granola

Efter en vecka på FODMAPdieten märkte jag faktiskt av resultat. Min mage var inte längre svullen på samma sätt som tidigare och jag mådde inte illa var och varannan dag. Några veckor senare så hade jag gått ner typ fem kilo, troligen eftersom jag gått omkring och varit uppsvullen i så många år och nu fick min kropp äntligen slappna av.

Jag trodde först att det skulle vara omöjligt för mig att lämna bort lök och vitlök. Men helt ärligt så saknar jag inte ens löken mera, och vitlökssmak får jag via smaksatt olja så det är inte heller något problem. Det som jag produktmässigt saknar allra mest är vanligt vetebröd. 


Havrebröd

Jag äter alltså numera glutenfritt, men jag bör nämna att det inte är gluten som är boven i det här dramat. Utan det är fiber (oligosackariderna för den nördige) som finns i vete, råg och korn som ställer till det. Naturligt glutenfria mjöler innehåller inte dessa fiber och därför äter man glutenfritt. Det är ofta inte heller någon vits att söka sig till den glutenfria hyllan i matbutiken eftersom de produkterna ofta innehåller vetestärkelse. Inte att förglömma alla extra ingredienser som kan vara inslänga dit. Därför har jag börjar experimentera mer och mer med eget brödbad. Då vet man exakt vad man får i sig och man får dessutom mycket mera för pengarna.

Tillsammans med min kompis Melanie så driver vi fodmap matbloggen Ärtyvät Ämmät, skriven både på svenska och finska. Vi ville bygga upp en inspirationsbank och koncentrera oss på vad vi kan äta och inte så mycket på vad vi inte kan äta. Vi ville hjälpa såna som just börjat med fodmapdieten utan att veta var man skall börja. För tro mig, det är lätt hänt att man tror att man inte kan äta någonting alls.

Tomatsoppa

Jag vet att det är klyschigt, men Ärtyvät Ämmät ger min IBS en mening. Utan bloggen skulle jag bara kämpa på i vanlig takt och vara sur på livet som gav mig tarmproblem. Jag älskar att komma på omskrivningar på "vanliga" recept och att experimentera med bröddegen i mitt minimala kök som konstant svämmar över med disk. Bloggen har gett mig en vidare orsak att testa tillreda olika rätter som jag annars knappast skulle ha fått för mig att tillreda.

Whiskey sour

Själv återgår jag till våra recept helatiden och hittar själv inspiration från dem. Att göra fodmapvänlig och på samma gång god mat kan verkligen vara en utmaning, men åtminstone tycker jag att det är en rolig sådan. En delorsak till varför vi driver bloggen är ju självklart att vi vill hjälpa andra med IBS som följer fodmap och som inte själva orkar fundera ut vad det är som man kan äta. För som sagt, det är inte alltid det lättaste.
 

Publicerad 04.03.2017 kl. 12:51

Confessions of a babyface

Jag har skådat det första beviset på att även jag blir äldre. Upptäckten medförde sig en minimal ålderskris, eller inte så mycket ålderskris som en insikt om att man faktiskt inte blir yngre med åren.

Vad var beviset då? Det är såhär att jag har alltid haft en löjligt slät panna. Även om jag har rynkat min panna så har den fortfarande bara varit botox-slät. Numera, så uppstår det faktiskt små små rynkor när jag lyfter på ögonbrynen, även om de kanske mer är begynnelser till rynkor, men ändå. Den evigt släta pannan är inte evig längre, och den kommer aldrig att komma tillbaka.

Inte ens ett babyface förblir ett babyface.

Ett passande soundtrack:
 

Publicerad 22.02.2017 kl. 18:01

Återuppståndelsen

Det börjar väl bli dags för mig att återuppstå och säga några ord om brunchen som vi ordnade, orkar inte fixa några bilder ännu så de kommer i ett senare skede!

På fredagen fick vi låna min systers bil och vi åkte till tukkun för att köpa all mat. Maten är inte billigare på tukkun, men man har möjlighet att köpa mycket större mängder och där finns typ allt. På lördagen jobbade vi i ett stängt Deli Cafe Maya och förberedde allt som kunde förberedas. På söndagen infann vi oss på plats klockan 7 på morgonen för att laga det sista av maten och duka upp. 
 

Vi hade tre dukningar, klockan 10, 12 och 14. Jag måste säga  att allt gick helt över förväntningarna. Vi blev alla helt överväldigade av all den fina responsen som vi fick och många hoppades på att vi kommer att ordna igen (jag kan ju rekommedera att följa oss på facebook för vidare information om det..heheh). Klockan fyra stängde vi dörrarna och efter att vi städat undan allt så fick vi själva äntligen också äta av maten. 

När jag kom hem så var alla krafter helt slut och jag såg typ dubbelt. Men det var det värt!

Vi var ett helt otroligt bra team med Melanie och Paul. Hela processen har gått helt otroligt smidigt och proffsigt till. Alla har dragit sitt strå till stacken på det bästa sättet som man har kunnat.

Publicerad 02.02.2017 kl. 21:57

Nykarlebynejden

Förra veckoslutet spenderades i Nykarleby för att hälsa på mamm. Vanligtvis åker jag upp endast en gångper sommar, men nu när hon har flyttat dit så kommer det troligen bli lite fler besök. Kommer inte ihåg senast som jag har varit vintertid i Nykarleby. 

Det var ett väldigt stillsamt veckoslut. Vi drack kaffe, tog det lungt, Märtha var lite sjuk, Karin jobbade lite, jag fotograferade natthimlen och vädret visade sig överlag från sin bästa sida med -3 grader och snötäcke. Här är ett litet och väldigt vitt bildregn från det.

Publicerad 22.01.2017 kl. 10:19

Kontakt: astrid.lindroos@gmail.com


Jag heter Astrid och är 26 år, född och uppvuxen i Karis, Raseborg. Vid 21 års ålder flyttade jag till Helsingfors för att studera företagekonomi och efter det började jag jobba på ett tryckeri, samt frilansa som fotograf. Efter sex fabulösa år så flyttade jag nu vidare till Stockholm på nya äventyr. Orsaken bakom detta landsförräderi är för att jag har påbörjat studier i bildbehandling vid Fotoskolan STHLM. I bloggen kommer jag mest att dela med mig av vardagliga betraktelser och hur livet fortskrider på andra sidan pölen, med inriktning på fotografi och bildbehandling.

 

Jag är en av de drivande krafterna bakom matbloggen Ärtyvät Ämmät, alla recept utgår från FODMAP-dieten som är anpassad för personer med IBS. Recepten är alltid glutenfria, laktosfria, lökfria o.s.v.