Roadtrip ner mot Amboseli

Idag har jag bara luggit hemma med snuva och en lätt hosta. Så medans jag dricker min 20de kopp te för idag, tycker jag att det är rätt så lägligt att ta en titt på den tredje dagen på resan.

På långfredagen var det tidig väckning som gällde, för klockan sju på morgonen så satte vi oss i två bilar och körde söderut.

En del av resesällskapet.

Bland annat körde vi en väg som tidigare har varit en av världens farligaste vägar, Nakuru Highway om jag inte har förstått fel. 

Men vi koncentrerade oss mest på vyerna, som det verkligen inte var något fel på. Efter ungefär 4-5 timmars bilfärd så började vi skymta Kilimanjaro. 

När vi sedan svängde av till vägen mot Amboseli så körde vi i princip mera i diket än vad vi gjorde på vägen. I och med att det var sandväg och "traktorspår" hela vägen.

Sista biten till hotellet kördes på oerhört lokala vägarn och genom byar. Plötsligt dök det upp zebror som gick omkring och betade precis vid vägen! Sådär bara! 

Vi dumpade våra saker i stugan och gick troligtvis sedan ett varv till poolen.

Det började skymma och det här var vår utsikt från vår stuga. Där i diset gömmer sig Kilimanjaro.

När alla hade vilat en stund och bytt om så samlades vi på vår terass för lite champange och skumvin i solnedgången. Sliskigt perfekt, jag vet.

Färggranna fåglar gjorde oss sällskap.

Vi höll utkik över vattenhålet som ligger precis intill hotellet och precis utanför vår terass.

Plötsligt så dök den bara upp, elefanten alltså. Sedan var det dags att gå mot middag.

På förhand redan så hade jag bestämt mig för att det skulle vara åtminstone en molnfri natt eftersom jag hade planerat att ta lite bilder på stjärnhimmeln med lång exponering.

Tyvärr så hade jag inte tänkt så långt att ta med fjärrkontrollen till kameran, så resultatet blev suddigt. Men fint var det åtminstone. 

 

 

Publicerad 04.05.2017 kl. 20:22

Nairobi, dag två

Nästa dag på resan! Dagen började med en promenad i Karura Forest. 

Medans Karin och jag hade tagit in naturen så samlade Märtha på löv som hon sedan var väldigt stolt över.

Väl tillbaka i huset så var det bara att rusta om och åka vidare. Här en bild som jag tog från bilen, föreställande Kibera som är östafrikas största slum. Helt otroligt stort, man blev lite stum där för en stund.

Vår destionation var huset där Karen Blixen bodde och som numera är ett museum! Kolla upp henne, en fascinerande kvinna!

Vi fick en guidad rundtur runt gården och huset. 

När vi hade lärt oss lite om Karen Blixen så var det dags att åka mot vår lunch, men vi stannade först vid en pärlfabrik, nämligen Kazuri.

Vi följde med alla steg. Först blandades leran med vatten och pressades för att det skulle vara möjligt att arbeta med den. Därefter formades den till kulor i olika former, alternativt fat och porslin. Därefter torkade kulorna i några dagar och sedan var det dags att måla dem. Efter att de målats skulle de in ugnen igen och sen skulle det göras smycken av dem.

Slutresultaten var bland annat detta. Utan tvekan så har jag en nyfunnen respekt för pärlor/kulor/vaddetnuheter.

Efter Kazuri så åkte vi mot Talisman som är en otroligt mysig restaurang!


Det fanns en lekpark intill som Märtha fick underhålla sig i tills maten dök upp.

Jag tog en quinoa/tonfisk-pokebowl och en Tusker.

Efter en stund så var det dags att åka tillbaka. Här samling av Matatus.

Får och kor betade titt som tätt intill vägen. Såg dessutom en åsna som betade på refugen på motorvägen. Kändes säkert.

Som jag minns det så bestod resten av dagen av allmänt chillande, en trevlig middag och sånt som hör till när man träffar släkten.

 

Publicerad 02.05.2017 kl. 21:28

Giraffer och elefanter

På torsdagen kom vi hem efter ett nattflyg från Nairobi och nu har jag äntligen ro att börja visa upp vad det är som jag har dokumenterat under resan. Vi tar det i dagsordning tycker jag, enklast så.

På tisdagkväll blev vi upphämtade från flygplatsen och körde genom ett mörkt Nairobi till kusinerna. Somnade till ett överdrivet sorl av syrsor.


Eftersom det inte är någon tidsskillnad (sommartid) så vaknade vi piggt upp redan klockan 7. Azula var på gott humör.

Efter att vi ätit morgonmål och duschat så åkte vi iväg på dagens strapatser. Trafiken i Nairobi var ett äventyr i sig, man kör förbi till höger och vänster. Att det är vänstertrafik där så var ju redan helt tillräckligt förvirrande.

Vi gjorde ett stopp vid en souvenirbutik med oändligt många träfigurer och allt vad man kan tänkas och inte tänkas behöva. Giraffen som man ser på bilden är gröpt ur en stor träbit.

Funderade länge och väl om jag borde ha införskaffat en mindre figurin men bestämde mig sedan för att hålla mig till en fin träskål den här gången.

Vårt första stopp för dagen var giraffcentret som ursprunglingen grundades för att rädda Rotchildgiraffer som det på den tiden endast fanns 120 kvar av, idag finns det åtminstone 300 i nationalparkerna. Om jag kommer ihåg rätt så är giraffen på bilden ungefär 9 månader gammal. 

Vi fick mata dem och guiderna berättade om de enskilda girafferna och vad som skiljer de olika raserna åt. Otroliga djur.

Efter en givande stund på giraffcentret så åkte vi till vår nästa punkt som vi hade på schemat.

 


Nämligen ett barnhem för elefanter!

En gång om dagen, mellan 11-12 kan man besöka barnhemmet. Elefanterna som bor här har förlorat sina mammor, pågrund av mänsklig inblandning eller av naturliga orsaker. De matar dem tills de har vuxit sig så pass stora att de kan släppas fria igen.

Länge funderade jag vad som riktigt hade hänt åt den här elefantens snabel. Men under presentationen av de olika elefanterna och vad deras öden har varit fick jag veta att den var 1 år gammal och hade fastnat med snabeln i en snara. Mamman hade dött av tjuvjakt. Fastän det fortfarande såg ut som att snabeln kunde gå av på mitten så sa han iallafall att den var på bättringsvägen.

Gladeligen kom de springandes från skogen när dom fattade att det var dags att få mjölk.

Efter ett digert förmiddagsprogram så for vi vidare till en restaurang i närheten för att äta lunch.

Magnus och jag testade den lokala ölen Tuskers.

Väl hemma hos släktingarna tog vi en guidad rundtur i deras gård. Exempelvis så har dom en chiliplanta.

 


Tydligen så blommar alltid något året runt, allt från stora träd till mindre buskar. 

Resten av kvällen gick ut på terasshäng. Till ljudet av syrsor och den här vyn, inte för att låta poetisk men så var det.

Publicerad 22.04.2017 kl. 12:00

Hälsningar från Afrika

Här sitter jag nu. I Nairobi, Kenya. Vi kom fram förra tisdagen på kvällen och kommer hem på torsdag på dagen. Vilken upplevelse det har varit! En helt annan kultur, helt annat klimat, nya intryck och nya upplevelser.

Över veckoslutet åkte vi till Amboseli National Park på safari. Utanför vårt hotell såg vi elefanter, giraffer, zebror, vårtsvin, kameler med mera. Det kändes lite otroligt att dessa djur, som man endast sett på zoo tidigare, går fritt omkring här. Det är här de hör hemma och det här är det enda rätta stället att kolla på dem.

Nu skall jag äta morgonmål. På återhörande!

Publicerad 17.04.2017 kl. 09:47

Roliga frilansuppdrag

Jag frilansar ju som fotograf alltid nu och då, numera fotograferar jag även mat åt Foodora. Vilket ju självklart är oerhört roligt. Väldigt krävande, men absolut lika givande och lärorikt. Hittills har jag haft två fotograferingar på två olika restauranger och har lärt mig otroligt mycket om matfotografering under dessa stunder. Nästa vecka har jag två fotograferingar för Foodora och ännu en tredje eventfotografering för ett förbund. Är oerhört tacksam över att jag verkligen har möjligheten att kunna frilansa och flytta omkring mina timmar på tryckeriet. Skulle jag ha något annat jobb så skulle detta ju inte vara möjligt. 

Bilden ovan är tagen i Esbo brevid Iso Omena efter förra matfotograferingen. Vem kunde ha trott att en motorled också skulle se bra ut i ett vårigt motljus. 

 

Publicerad 01.04.2017 kl. 11:27

Kontakt: astrid.lindroos@gmail.com


Jag heter Astrid och är 26 år, född och uppvuxen i Karis, Raseborg. Vid 21 års ålder flyttade jag till Helsingfors för att studera företagekonomi och efter det började jag jobba på ett tryckeri, samt frilansa som fotograf. Efter sex fabulösa år så flyttade jag nu vidare till Stockholm på nya äventyr. Orsaken bakom detta landsförräderi är för att jag har påbörjat studier i bildbehandling vid Fotoskolan STHLM. I bloggen kommer jag mest att dela med mig av vardagliga betraktelser och hur livet fortskrider på andra sidan pölen, med inriktning på fotografi och bildbehandling.

 

Jag är en av de drivande krafterna bakom matbloggen Ärtyvät Ämmät, alla recept utgår från FODMAP-dieten som är anpassad för personer med IBS. Recepten är alltid glutenfria, laktosfria, lökfria o.s.v.