Roliga frilansuppdrag

Jag frilansar ju som fotograf alltid nu och då, numera fotograferar jag även mat åt Foodora. Vilket ju självklart är oerhört roligt. Väldigt krävande, men absolut lika givande och lärorikt. Hittills har jag haft två fotograferingar på två olika restauranger och har lärt mig otroligt mycket om matfotografering under dessa stunder. Nästa vecka har jag två fotograferingar för Foodora och ännu en tredje eventfotografering för ett förbund. Är oerhört tacksam över att jag verkligen har möjligheten att kunna frilansa och flytta omkring mina timmar på tryckeriet. Skulle jag ha något annat jobb så skulle detta ju inte vara möjligt. 

Bilden ovan är tagen i Esbo brevid Iso Omena efter förra matfotograferingen. Vem kunde ha trott att en motorled också skulle se bra ut i ett vårigt motljus. 

 

Publicerad 01.04.2017 kl. 11:27

Det allra senaste

Jag vet inte varifrån jag har ripat denna nyfunna blogginspiraton, men jag väljer att rida vågen så gott som det bara går! Så vi fortsätter denna överraskande aktiva bloggvecka med Ratatas senaste senaste-lista.

Senaste inkomna sms?
Mitt senaste inkomna sms är från min faster och lyder "okej, kom ner till idrottsgatan".
Mitt senaste meddelande, inräknat alla världens appar (alltså whatsapp och messenger), kommer från Melanie och lyder "Lål".

Senaste selfien?

Morjens morjens, påväg till jobbet igår.

Senaste presenten du fått?
En kanelbulle av min matbloggskompanjon Melanie!

Senaste smeknamnet?
Nasu eller Nasse som mina syskon kallar mig. 

Senaste musikupptäckten?
Jean Sibelius får det väl bli med tanke på konserten som jag gick på här i veckan. Klassisk musik hörni, det är grejjer det!

Senaste personen du sovit bredvid?
Gamel Arska som ligger och latar sig.

Senaste cravingen?
Kaffe. Jag älskar att dricka kaffe på veckoslutsmorgnar när man riktigt får njuta av det. Annars brukar jag inte dricka så mycket kaffe hemma.

Senaste sporten du utövat?
Vattenjumppa i torsdags. Älskade vattenjumppa.

Senaste klädinköpet?
Förra veckoslutet köpte jag en kragskjorta av märket Lee Cooper från loppiset Recci i Kronohagen. Ett väldans bra fynd på 4,50€.

Senaste roliga historian?
Ari är en höjdare på att tappa bort sina handskar, i veckan tappade han bort sitt tredje par för den här vintern. Det tyckte jag att var lite småskojjigt.

Senaste personen du träffade?
Utöver gamel Arska så är det väl den vänliga kvinnan i min närbutik, som inte ens frågar efter ID på mig mera eftersom hon kommer ihåg mig. Sånt är ju trevligt.

Publicerad 25.03.2017 kl. 11:37

Ett väskinnehåll

Låt oss ta en titt på mitt väskinnehåll! Jag varierar mellan denna marimekkoväska och en kånken-ryggsäck, känner att jag skulle behöva en axelväska som storleksmässigt ligger någonstans mellan dessa två. Dock har jag lite svårt att hitta väskor som faller mig helt i smaken, så det är inte så väldigt lätt hänt. Marimekkos väskor brukar oftast gå hem men priset brukar ofta förhindra mig från att köpa en. 

Innehållet var det ja. Allt finns inte alltid med, men detta är min utgångsbas:

  • Nycklar. Måste alltid trippelkolla att jag har nycklarna med mig. Inte för att jag så ofta låst ut mig, mest för att jag är rädd för att det skulle hända.
  • Plånbok. Denna plånbok har jag haft rätt så länge, från Marimekko. Ursprungligen så såg den ut såhär, men det gick tråkigt nog överraskande snabbt över.
  • Hörlurar. Sladden är klädd i typ och själva hörluren är i trä, skadar ju inte heller att själva silikonbiten är turkos. Dessa byts ut rätt så ofta för titt som tätt så går de sönder, väljer också oftast bort mina stora hörlurar för de är så osmidiga att bära runt på.
  • Mjölksyretabletter. Man vet inte när man behöver en lite extra boost av mjölksyra, bra för magen vetni. Borde bara hitta en mycket mindre ask så att jag inte dagligen behöver bära omkring på 100 tabletter.
  • Pastiller i en plåtask. Barkelys är mitt favoritmärke men jag vet inte var de säljs mera, en tid fanns det att köpa i Ärrän men de slutade sälja dom :( Nu fyller jag istället bara på med mynthon. Mycket bättre att ha dem i en plåtask för då faller de inte ut i väskan som de annars alltid gör.
  • Telefon. Inget vidare att notera här.
  • Påfyllbar vattenflaska. Vem behöver nu inte dricka vatten lite nu och då. Denna är av märket Sigg och har hängt med mig i typ två år.
  • Något ätbart. Man vet aldrig när hungern slår till. Tyvärr brukar jag ibland glömma bort att jag har en banan i väskan och hittar en först efter X antal dagar när den har förvandlats till mos.
  • En påse. Även denna är Marimekko. I den brukar jag ha min kalender, ett till anteckningshäfte, en penna, hårband/spännen och läppomada.
  • Utöver det så brukar det också ofta hänga med en tygkass ifall jag råkar ha vägarna förbi en matbutik (vilket jag oftast har) och min kamera. Möjligen även solglasögon och fodralet till mina vanliga glasögon.
Publicerad 24.03.2017 kl. 20:00

Parempaa lihaa kuin Tinderissä

Igår stötte jag på den här reklamen när jag var påväg till jobbet, en reklam för köttföretaget Laidun Hereford. Om man läser den här bloggen men inte förstår finska så betyder texten alltså "bättre kött än på Tinder".

Helt ärligt talat så tycker jag att reklamen är väldigt osmaklig. För det första så tycker jag inte om när ett företag utnyttjar ett annat företag i sin reklam, som dessutom inte har något med företagets verksamhet att göra. Det känns även ogenomtänkt eftersom det heller inte passar in med deras etiska företagsbild, var kossorna fritt får gå och beta i hagen.

Att reklamen dessutom hänvisar till att Tinder är en "köttdisk" har ju verkligen en underförstådd sexuell klang, vilket jag helst inte vill förknippa med fria kossor i en hage eller slutprodukten på min tallrik. Med detta så visar de ju dessutom att de tycker att det är helt okej att folk är respektlösa mot varandra och ser varandra som köttbitar. Försöket var helt klart att de (som ju högst antagligen, hoppeligen, är någon trög marknadsföringsbyrå) ville vara roliga, men enligt mig så känns det bara stötande. 

Eller vad vet jag, kanske de helt enkelt talar om kannibalism och då är det ju en helt annat diskussion.

 

Publicerad 22.03.2017 kl. 22:25

Finland Vaknar

Foto: Cata Portin / Svenska Teatern

Min faster bjöd mig idag på Finland Vaknar på Svenska Teatern. Detta var alltså inte en pjäs (borträknat några små historiska inslag), utan det var en jumbileumskonsert för att Svenska Teatern funnits i 150 år, spelad av Helsinki Sinfonietta som är en femtiofemmanna symfoniorkester. De spelade sex tablåer som alla hade spelats på Svenska Teatern scen för 117 år sedan i ledning av självaste Jean Sibelius.

Under de senaste åren så har jag haft lust att gå och se en symfoniorkesters konsert. Jag uppskattar ju redan kvartetten som brukar spela i Helsingfors metro och bland annat spelar cover på Aviici - Wake me up, kan vara så sjukt vackert. Det här var ju självklar på en helt annan nivå och det var precis så fängslande som jag trodde att det skulle vara. Har dessutom aldrig riktigt fattat triangelns storhet förrän nu. Det kändes även mäktigt att höra Finlandia på scenen där den allra första gången spelades av Sibbe själv. Den mäktiga känslan förminskades ju verkligen inte när de spelade den en gång till så att hela publiken kunde ställa sig upp och sjunga med i Finlandia hymnen.

Jag har lite svårt att hitta orden som kan beskriva denna upplevelse på bästa sätt men jag kan försäkra er om att det var den av de bästa upplevelserna som jag haft på väldigt länge.

Så jag råder alla att ta och lyssna på lite av Sibelius symfonier och sjunka in i tanken på vilka genier kompositörer faktiskt är. 

Publicerad 21.03.2017 kl. 21:39

Kontakt: astrid.lindroos@gmail.com


Jag heter Astrid och är 26 år, född och uppvuxen i Karis, Raseborg. Vid 21 års ålder flyttade jag till Helsingfors för att studera företagekonomi och efter det började jag jobba på ett tryckeri, samt frilansa som fotograf. Efter sex fabulösa år så flyttade jag nu vidare till Stockholm på nya äventyr. Orsaken bakom detta landsförräderi är för att jag har påbörjat studier i bildbehandling vid Fotoskolan STHLM. I bloggen kommer jag mest att dela med mig av vardagliga betraktelser och hur livet fortskrider på andra sidan pölen, med inriktning på fotografi och bildbehandling.

 

Jag är en av de drivande krafterna bakom matbloggen Ärtyvät Ämmät, alla recept utgår från FODMAP-dieten som är anpassad för personer med IBS. Recepten är alltid glutenfria, laktosfria, lökfria o.s.v.